Simba och Elias Mweri växer upp med österbottniska påsktraditioner förgyllda med Steinerpedagogik. I frysen väntar ett ekologiskt får de lärde känna i somras.Simba Mweri, 4, är en effektiv pysslare. Han hinner dekorera påskris och måla ägg inklusive händer medan lillebror Elias koncentrerat målar en påskpotatis. Jämfört med ett tunt äggskal sitter potatisen bra i treåringens hand.
Mamma Anja Mweri ansvarar i år för påskbrasan i hembyn Solf. Det behövs åttio chokladägg till påskhäxtävlingen - alla som deltar får pris - och korvar till grillen. Och framför allt någon som vaktar elden.
Anja har inget emot att förvalta den centrala traditionen. Hon älskar sägner, traditioner och symbolik. Om hon inte hittar en etablerad förklaring till varför vi till exempel har påskgräs funderar hon ut en egen.- Det var säkert bönderna som ville testa frönas grobarhet.I stora delar av svenska Österbotten samlas folk runt en påskbrasa på lördag kväll.
Brinnande däckUnder natten som följer ställer ungdomarna i vissa byar till med ofog som går under beteckningen påskill. I korsningen utanför Mweris fönster brinner bildäck varje påskdagsmorgon och den som inte plockat bort sin postlåda kan plötsligt vara utan. Lösa föremål riskerar att hamna i flaggstången och soptunnor vältas. Hälsosamt så länge ingen och inget tar skada, anser Anja.
- Det är så svårt att vara vild i vårt organiserade samhälle. Allt är så reglerat.Hellre påskill än vansinneskörning, alltså. Själv tänker hon göra sitt bästa för att föra vidare den påsk hon upplevt som barn till sina söner.
Påskhäxor med förkläde och rutig huvudduk, påskhare och memma.Men som Steinerlärare vill hon också införa nya vanor.- På påskdagen ska barnen krypa genom en mörk tunnel och komma ut i ett ljust rum där de får påskblommor av en kvinna. Det tycker jag så fint symboliserar vad påsken är. Man kommer ut ur döden.
Samma dag brukar en lite större variant av familjen äta lamm eller lax. I år blir det får.- Vi har lammkött i frysen från en gård vi brukar besöka.
Tills dess fastar Anja.- Det är min vårstädning. Jag väljer bort kött, kaffe, alkohol och godis.
Anjas man Peter Mweri stöder Anjas föresatser. I hans hemby i Kenya är påsken en högtid bland andra.- Vi träffar vänner och familj och slaktar kanske en get.
Beträffande den österbottniska påsken saknar han främst kött som steks över öppen eld och kokosnötsvin. I en svag stund lovar han att ge familjens påsk en kenyansk ingrediens.- Jag kan göra mahamri till frukost. Det är ungefär som munkar.
ANNA BACK
06-3121 385,
anna.back@hbl.fi
Kuvateksti:
Anja och Peter Mweri träffades när hon jobbade som Steinerlärare i Nairobi. Peter tar tacksamt emot alla österbottniska traditioner. I Kenya firade han påsk utan rekvisita och berättelser.
Pääsiäisenäkin on pakko esitellä joku monikulttuurinen, sekarotuinen perhe, jossa afrikkalainen isä, suomalainen äiti ja mulattilapset hääräävät erilaisten pääsiäisaskareiden parissa.
Kuvaan kuuluu, että kyseinen suomalainen nainen on Steiner-koulun opettaja. Tämä kertoo jo paljon siitä, millaiset suomalaiset tekevät lapsia afrikkalaisten kanssa. Steiner-koulujen opettajat nimittäin uskovat horoskooppeihin, muinaiseen Atlantikseen, telepatiaan jne.
Tällaiset ihmiset ovat niitä, jotka tekevät mulattilapsia.
Tällaista "monikulttuurisuutta" Hbl glorifioi esittelemällä tämän sekarotuisen perheen kokoaukeaman pääsiäisjutussa malliesimerkkinä pääsiäistä viettävästä lapsiperheestä.
Tätä voi jo kutsua monomaaniseksi monikulttuurisuuden tuputukseksi. Edes pääsiäisestä ei voida kirjoittaa ilman fanaattista monikulttuurisuuspropagandaa. Mikään asia ei ole pyhä. Mikään ei säästy mokutukselta. Kaikessa, aivan kaikessa on aina oltava monikulttuurisuuspropagandaa. Edes perinteisestä suomalaisesta kulttuurista tai ylipäätään mistään ihmisten elämään kuuluvasta asiasta ei voi kirjoittaa ilman mokuttamista.
Miksi kukaan tilaa tuota mokuttajalehteä?
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti